jabadabado

Jag har haft en riktig pluggarhelg. Har suttit i timmar i sträck och gjort instuderingsfrågor, ändå är jag långt ifrån klar. Är glad att jag var så pass smart att jag började i god tid! Jag hoppas och tror att jag kommer klara tentorna bara jag tar mig tiden att sitta och plugga nu! Känns trist att välja bort att umgås med folk, en kväll fick jag tacka nej till fyra personer... och man känner sig så taskig! Men jag lovar att ta igen det när tentorna är över!! :) Har dock många dejter på lager...

Idag köpte jag en kebabtallrik till middag som jag tog hem och åt framför nyheterna på teven. Men jag måste säga att det inte alls var gott! Detta var andra gången jag köpt hem snabbmat sen jag flyttade hit i Juni och det kommer nog inte hända igen på ett bra tag. Min egen mat är ju faktiskt tio gånger godare och nyttigare och billigare. =) Igår gjorde jag lasagne för första gången i mitt liv och eftersom jag känner mig på skrythumör så kan jag stolt säga att den var supergod!!! Blev ju jättemkt mat också så har flera matlådor i frysen, vilket alltid är bra. Mamma ska komma hit på torsdag efter att jag skrivit Biologitentan och toppa mitt hår, då ska jag nog bjuda henne på lite lasagne till middag och visa att jag nog fått några av hennes bra-på-att-laga-mat-gener.

Nu ska jag sätta mig och skriva ihop stödord till redovisningen i morgon, drack ju CocaCola till middagen så jag kommer inte somna i första taget! (dricker i princip aldrig koffein)


Först ska jag bara visa er bilder från vår otroligt trevliga basårssittning!!

:

hugs!

 

Jag älskar retuchering! Bästa uppfinningen ever.
Idelaet är att midjan ska vara smalare än huvudet.

Har en period med massa pluggande framför mig. Två tenor är på intågande.
Tänkte plugga igår också men efter att jag kommit hem från skolan och varit och storhandlat nere på Maxi med cyklen och sen trampat hemmåt i SNÖBLANDAT REGN så var jag helt slut. Jag gjorde en och en halv instuderingsfråga innan det kändes som att jag skulle kunna falla ihop över böckerna. Så har det varit varje fredag nu på slutet, den där beryktade fredagströttheten. Så jag la ihop böckerna och tog a night of från läxorna! Välbehövligt. Idag tar jag nya tag igen, känns som att jag har laddat batterierna lite. :)

Tentor here I come!

Man märker inte riktigt hur fötterna känns innan man tagit av sig de högklackade skorna. Haltade fram med små steg genom lägenheten och la mig i sängen och tittade igenom bilderna från sittningen inatt när jag kom hem.

Var på basårssittning igår på Origo. Trerätters och dryck för 100 kr. Billigt och bra. :)

Vi hade en väldigt bra kväll! Vi var 16 pers från klassen som hade köpt biljett och först samlades vi hos en tjej och gick sen tillsammans dit. 
När vi kom fram till Origo drog man ett kort och minglade sedan runt tills man hittat sin kavaljér med likadant kort. Jag hann nog igenom alla killar innan jag hittade min. Jag fick mig en speciell sån, han var trevlig men främst fruktansvärt speciell och därför också rolig! Speciell var ett ord vi använde mkt igår :P haha Tex. när det var dags att sjunga visor så fick man skratta tills tårarna trängde fram, för han hade en väldigt stark röst... som om han skulle göra till sig men han gjorde inte det!
Hoppas han inte förstod att vi skrattade åt honom.

Efter middagen som var slut vid tio spenderade vi 99.9 % av tiden på dansgolvet. Det var också därför jag inte kunde gå så bra på fötterna när jag vaknade i morse heller...
Vår dans var också speciell. Hemskt kul!!
Musiken var också speciell och DJ:n blev nog lite putt när vi var på honom om andra låtar, mer Hip-hop och RnB ville vi ha, dock befolkades ju också dansgolvet när han spelade låtarna vi önskade...så efter ett tag fattade han grejen.

Två timmar senare trodde vi att våra danssteg var slut men icke! Då gick vi ner till Corona och fortsatte två timmar till.

Helt underbart lyckad kväll =) Den skulle jag kunna tänka mig att göra om.


Här vilas det fötter...
...och röda ögon...

Jag flyttade in till stan den första Juni. I Juli flyttade Himal in i lägenheten vägg i vägg med min.
Jag mötte honom ute i trapphuset och hejade ett par gånger. Min uppfattning var att det var en väldigt kort, liten söt ung man, gissade på 25 år. Han når nog precis upp till min axel...

En dag ringde han på min dörr och frågade om mitt internet.
En annan dag hittade jag ett brev i brevinkastet. I brevet som var två A5 långt berättade han på blandad svenska och engelska om sig själv och sa att han tyckte att det kunde vara bra och trevligt att veta lite om varandra när man bor grannar. Sen bjöd han in mig att äta Nepali Food hos honom någon dag.
Jag svarade artigt på brevet och tyckte samtidigt att det lät trevligt att prova på en ny sorts mat. Det var innan jag några dagar senare ångrade mig, då kom jag på att det skulle nog mest bli obekvämt. :P
Sen skickade han ett till brev och jag svarade lite kortare på det. Sen skickade han ett till, som jag inte svarade på.
Himal är 18 år, född 1991, kommer från Nepal och har bott i Sverige 1,5 år. Han läser svenska på Östra gymnasiet och nästa år ska han börja gymnasiet.

Det blev så att det dröjde ett tag innan jag såg honom igen eftersom jag jobbade och var mycket i Vännäs i början av sommaren. Dock var hans dörr öppen på vid gavel ut i trapphuset, i princip varje gång, när jag gick ut eller in. Väldigt konstigt tyckte jag. Han satt på sin säng vid datorn och kollade ut i trapphuset när man gick förbi hans dörr...

En kompis var hos mig en kväll och då ringde han på dörren. Han sa att han fyllt år och ville bjuda mig på tårta. Jag sa att jag hade besök och han bjöd in mig nästa kväll istället. Klockan 19.30 blev det sagt. Jag kunde inte tacka nej, trots att jag ville.
Nästa kväll står jag och lagar middag. Kommer på att jag inte har några ägg till mina köttfärsbiffar och beger mig mot ICA.
Himlas dörr står öppen och han har tänt ljus på golvet inne i sin hall... "Oj, tänker jag...." Det doftar mat från hans lägenhet också. Jag fortsätter mot ICA ochn handlar mina ägg.
När jag kommer tillbaka hinner jag bara in i lägenheten innan det ringer på dörren. Där står Himal och säger att jag kan komma nu. Klockan är typ 18.20, alltså över en timma innan jag skulle dit.
"Jag står och lagar middag nu" säger jag.
"Ja, men jag bjuder på middag också!" säger han.
"Oj" säger jag.

Avslutar mitt matlagande och går dit. Han har tänt ljus lite överallt och jag känner lite obehag... Sen tänker jag att jag bara behöver äta och se glad ut, sen kan jag gå in till mig igen. Först får jag tårta, en köpt prinsesstårta som fortfarande är fryst...
Sen ska jag få middag. Bra ordning, eller inte... tårta till förrätt någon? :P

När jag ser mig runt har han inte mycket grejer alls. Det är affischer på Nepal och Mount Everest på väggarna. I den gamla bokhyllan står det tre böcker, en deoderant och ett ljus. Sen är den tom. Han har en säng, skrivbord, laptop, gammal soffa, gammalt soffbord, teve och ett gammalt köksbord + gardiner. Hans chef som hjälpt honom med möblerna jobbar visst på Myrorna, det märks... I köksskåpet har han bara fyra glas och fyra tallrikar. Inget mer.

Han dukar bort tårtan och börjar ställa fram middagen på bordet. Jag hjälper till för att slippa sitta som ett fån och bara bli uppassad.
Ingen gaffel fick jag. Endast kniv och sked på en bit vikt hushållspapper.

Han har kokat ris samt kycklinggryta och till det lite grönsaker. Kycklinggrytan såg god ut men smakade ingenting. Det var inte mycket kött i den heller, tre ben i lite tomatsås. Knappt något kött alls på benen, det hade släppt helt från dem och sen avdunstat kanske..vad vet jag?
Så jag åt mest grönsaker och ris.
En burk med en halvliter starköl fick jag också!

Jag passar iaf fall på att fråga allt jag undrar. Här har jag en person från ett land jag inte vet någonting om, har massor av frågor på lager!
Först frågar jag varför han brukar ha dörren öppen. Han säger att han vill vädra och frågar sen om det är förbjudet, för sånt vet inte han, Sveriges lagar mm... "Haha, nej det tror jag inte" svarar jag.

Han berättar sen om att han flydde från kriget i Nepal som började för tio år sen när de försökte störta kungen och förra året blev det fred när de lyckades störta honom. Dock är det fortfarande oroligheter där eftersom det varit krig så länge har folket fått det dåligt och nu kidnappas det barn som är på väg till skolan varje dag... till exempel... Så trots att kriget är slut är det inte lugnt där.
Hans pappa dog i kriget när Himal var 15 och då hittade hans mamma en ny karl och Himal flyttade. Reste runt i Europa och kom tillslut till Solna i Stockholm där han bodde i tre månader innan han flyttade till Umeå.
Han har ingen kontakt med sin mamma, det finns inte telefon och internet där. Skickar man brev kommer de inte fram eftersom någon letar igenom dem efter pengar och sen slänger brevet.

Tänk vad bra man har det ändå!

Sen säger han att han inte känner så många här i Sverige. De han läser svenska med kommer i huvudsak från Afghanistan och eftersom de pratar ett annat språk så umgås de med varandra och Himal hamnar utanför. Han kände en svensk tjej, som han kallade för sin svenska syster. Hon hade precis fått barn som han hade ett inramat fotografi på. Annars verkade han ganska ensam...

Nu ville han umgås med mig på helgen eller så, när han inte hade något att göra, för på veckan gick han ju i skolan men han hade tråkigt på helgen. Jag svarade väl inte direkt på hans förfrågan.
När jag varit där en och en halv timma sa jag att jag skulle gå tillbaka till mig. Han ville först ha mitt nummer... så jag ger honom det. Han skriver fel siffra på ett ställe och jag ser det men tänker först inte säga något... sen provringer han och det fungerade inte.. så då rättade jag till det... 
Han ser oerhört glad ut när han tackar för sällskapet och ger mig en kram.
Notera att jag är väldigt mycket längre än honom, så hade jag inte skyndat mig att böja mig ner hade han nog kramats med mina boobies.
Jag skyndar mig de två metrarna in till mig.

Samtidigt som jag tyckte väldigt synd om honom så kändes det bara jobbigt och konstigt om jag skulle behöva umgås med honom... det skulle kännas falskt, fast jag vill vara snäll mot honom...

Jag fick sms av honom när jag var borta en kväll och han frågade om jag var på mitt rum?
Nej, jag är hos en kompis svarade jag. (som tur var!!)
Ok, have fun.

Nån vecka senare fick jag sms igen. Klockan var efter elva en torsdagskväll och jag satt och räknade matte. Han skrev:
"Hello my frend, sover du? Var på fest och drack mycket. Känner ensam."
Fick en fruktansvärd obehagskänsla, släkte lyset och gick och la mig. Struntade i att svara. Jag vill inte umgås med honom och speciellt inte halv tolv på kvällen när han är full och känner sig ensam...
Hade precis innan det stått och diskat i nattlinne så såg han det när han kom hem eller?
Äntligen kunde jag ignorera honom utan att känna dåligt samvete! Nu kände jag mig bara äcklad istället. Ingen bra känsla det heller.

Han har tidigare sagt när jag mötte honom på busshållplatsen att han brukar kolla genom fönstret om jag är hemma...

Det känns aningen för intimt när grannen vill ha kontakt. Jag har tyckt att det har varit jättejobbigt i flera månader och varit rädd för att möta honom i trapphuset om han vill hitta på något! Har känt mig begränsad i min egen lägenhet. Samtidigt som jag skäms för att jag är så egoistisk.

I söndags morse vaknade jag av att det ringde på dörren. Yrvaken kikar jag i titthålet och där står Himal. Jag öppnar inte eftersom jag bara har nattlinnet på mig och struntar samtidigt i om han vet att jag är hemma eller inte. Någon timma senare när jag sitter och pluggar lever det om ute i trapphuset. Jag använder mig igen av mitt titthål och ser att de bär ut möbler från Himlas lägenhet.
Han verkar inte alls så ensam, det var många som hjälpte honom flytta och kvällen innan hade han en liten fest med ett gäng invandrare i hans ålder. Så varför har jag ens kännt att jag borde umgås med honom!?!!

Han ringde antagligen på för att säga hejdå. Jag kände inget behov av att ens gå ut och säga något eftersom han gett mig så mycket obehgaskänslor... så jag fortsatte plugga.
Jag fick hans dörrmatta i avskedspresent verkar det som, han lämnade den utanför min dörr.
Det står BORTA BRA MEN HEMMA BÄST på den. "Hihihihihihihi, åh, vad töntigt" som min mamma uttryckte det, haha :P Jag har lagt tillbaka den utanför hans dörr, så får väl kvartersvärden ta hand om den för jag vill inte ha den!

Jag kan inte med ord beskriva hur bra det känns att han flyttade. Jag kände själv att om det här fortsatte så flyttar jag helst bara för att slippa känna mig obekväm i mitt eget hem.
Nu flyttade han av någon anledning och det känns så FRUKTANSVÄRT BRA!!!

Jag är så lättad! :)

Hej gott folk!

Här sitter jag i mjukis, linne och min varma sköna morgonrock över alltihopa för det känns som att jag börjar bli lite sjuk... typiskt.
Det är verkligen fel läge om jag skulle bli det nu... om det nån gång är rätt läge? Dock kändes det såhär förra veckan också men den gången lyckades jag hoppa över sjukdommen genom att verkligen klä mig ordentligt och käka apelsin. Är nog dags att bli extra noga igen fast jag tycker att jag redan är det.
Jag har lite ont i halsen och är fruktansvärt frusen av mig. Nu har jag värme i händerna iaf efter att ha tagit på mig morgonrocken!
Undrar om det är lektionssalarna som är boven i dramat, där fryser man 9 av 10 gånger. Kanske inte så konstigt för idag kände jag på elementet och det var iskallt. Jag tycker iaf att det är läge att sätta på värmen inomhus nu. DET ÄR JU OKTOBER!!!

Måste ta en sväng ner på stan och inhandla långkallingar och en kofta för födelsedagspengarna från farmor och mormor om jag ska slippa sitta med jackan på, lutad över skolböckerna.

Nästa gång jag skrver ska jag berätta om min granne Himal, som flyttade igår!!! Känns som att en sten släppt från mitt hjärta när jag slipper ha honom här längre. Han lämnade visst sin dörrmatta som avskedspresent utanför min dörr... snällt, jag vill inte ha den...

Nej, som sagt, nästa gång!
Nu har jag haft min rast och ska återvända till matteboken. Wish me good luck!

I morgon fyller jag 21 år. Det ska bli trevligt minsann! Har dagen uppbokad med olika aktiviteter som jag ser fram emot. 
Har förberett idag med att handla säkert 10 kg mat, gjort en (god?) tårta, städat och förberett inför middagen i morgon. Det kommer bli första födelsedagen som jag inte firar i Vännfors. Där har ni en sida i historieboken!

7 minuter kvar! ojoj

Ut på myren ska vi gå, skulle man också kunna säga.
Ut på myren med stövlar och tjocksockar som inte kan stå emot kylan från det iskalla vattnet man står i, i tre timmar. Burr. Jag bäddade ner mig i sängen när jag kom hem för att få upp värmen, sen råkade jag sova två timmar bara sådär! haha
Men de va ba härligt!

Det är sånt här vi gör i skolan. Snodde lite bilder från Filippa. Sen räknar vi matte också.

Jag ska laga lite middag nu och sen sätta mig med matteboken resten av kvällen! Såklart blir det ett avbrott om jag ser något bra teveprogram i tevetablån.

Här står jag och Jamilla och lyssnar på våra kära lärare, jag har ingen känsel i fötterna eftersom vi står i kallvatten...

Daniel hade de bästa skorna av alla!

Sen fanns det ju andra lösningar...

Idag när jag vaknar och öppnar för fönstren får jag se en helt underbar syn. Det ser ut som att det har snöat löv hela natten för det ligger drivor efter gatan, igår var den i princip tom. Det syns inte lika tydligt på bilderna... men det är lövigt här på Ålidhem idag.

Sist jag jobbade på Äpplet var före sommaren och ikväll ska jag dit igen :) Det ska bli roligt! :) Träffa lite arbetskompisar och tjäna lite pengar är aldrig fel. Jobbar 16 till slut och har ingen aning om vad det är ikväll, glömde fråga.. så vet inte om jag slutar ikväll eller mitt i natten :P Jag gissar att det är nåt företag som har middag och party så det blir nog att jag är hemma vid tre eller så.
Ska ta på mig massor av kläder för det kommer nog vara kallt i natt när jag ska cykla hem igen!!

Okej, mamma ringde mig nyss för hon nöjde sig inte med att bara få svaret att de inte visste vad mitt höga tryck i ögat berodde på. Så hon hade ringt till Ögon för att fråga massa frågor.

Där säger sköterskan att jag har fått någon typ av Grönstarr, troligen Akut Grönstarr och måste fortsätta behandlingen resten av livet. Behandlar jag inte ögat med mina ögondroppar kan jag tappa synen på det. Tar jag mina ögondroppar så kan jag leva som vanligt.

Här kan ni läsa om det.

Varför sa ingen läkare detta till mig? Det undrar jag. Det enda läkaren sa var:
Har dina föräldrar eller syskon någon ögonsjukdom?
Jag: Nej.
Läkaren: Ja, det är ju så konstigt att du har fått så högt tryck... och grönstarr skulle ju vara konstigt att du fått när du är så ung...

Det var det enda.

De vet ju inte egentligen men de har skrivit att min diagnos troligtvis är Grönstarr. Det hade jag velat veta.

Sköterskan tyckte också att jag skulle komma dit reglebundet, kanske en gång i veckan nu i början, på egen hand och kolla mitt ögontryck. Eftersom det är så viktigt att hålla det nere... trots att läkaren sa att jag skulle tillbaka om tre månader.

Jag tycker om att min mamma finns så hon kan styra upp. Tack mamma! :)