jabadabado

Jag flyttade in till stan den första Juni. I Juli flyttade Himal in i lägenheten vägg i vägg med min.
Jag mötte honom ute i trapphuset och hejade ett par gånger. Min uppfattning var att det var en väldigt kort, liten söt ung man, gissade på 25 år. Han når nog precis upp till min axel...

En dag ringde han på min dörr och frågade om mitt internet.
En annan dag hittade jag ett brev i brevinkastet. I brevet som var två A5 långt berättade han på blandad svenska och engelska om sig själv och sa att han tyckte att det kunde vara bra och trevligt att veta lite om varandra när man bor grannar. Sen bjöd han in mig att äta Nepali Food hos honom någon dag.
Jag svarade artigt på brevet och tyckte samtidigt att det lät trevligt att prova på en ny sorts mat. Det var innan jag några dagar senare ångrade mig, då kom jag på att det skulle nog mest bli obekvämt. :P
Sen skickade han ett till brev och jag svarade lite kortare på det. Sen skickade han ett till, som jag inte svarade på.
Himal är 18 år, född 1991, kommer från Nepal och har bott i Sverige 1,5 år. Han läser svenska på Östra gymnasiet och nästa år ska han börja gymnasiet.

Det blev så att det dröjde ett tag innan jag såg honom igen eftersom jag jobbade och var mycket i Vännäs i början av sommaren. Dock var hans dörr öppen på vid gavel ut i trapphuset, i princip varje gång, när jag gick ut eller in. Väldigt konstigt tyckte jag. Han satt på sin säng vid datorn och kollade ut i trapphuset när man gick förbi hans dörr...

En kompis var hos mig en kväll och då ringde han på dörren. Han sa att han fyllt år och ville bjuda mig på tårta. Jag sa att jag hade besök och han bjöd in mig nästa kväll istället. Klockan 19.30 blev det sagt. Jag kunde inte tacka nej, trots att jag ville.
Nästa kväll står jag och lagar middag. Kommer på att jag inte har några ägg till mina köttfärsbiffar och beger mig mot ICA.
Himlas dörr står öppen och han har tänt ljus på golvet inne i sin hall... "Oj, tänker jag...." Det doftar mat från hans lägenhet också. Jag fortsätter mot ICA ochn handlar mina ägg.
När jag kommer tillbaka hinner jag bara in i lägenheten innan det ringer på dörren. Där står Himal och säger att jag kan komma nu. Klockan är typ 18.20, alltså över en timma innan jag skulle dit.
"Jag står och lagar middag nu" säger jag.
"Ja, men jag bjuder på middag också!" säger han.
"Oj" säger jag.

Avslutar mitt matlagande och går dit. Han har tänt ljus lite överallt och jag känner lite obehag... Sen tänker jag att jag bara behöver äta och se glad ut, sen kan jag gå in till mig igen. Först får jag tårta, en köpt prinsesstårta som fortfarande är fryst...
Sen ska jag få middag. Bra ordning, eller inte... tårta till förrätt någon? :P

När jag ser mig runt har han inte mycket grejer alls. Det är affischer på Nepal och Mount Everest på väggarna. I den gamla bokhyllan står det tre böcker, en deoderant och ett ljus. Sen är den tom. Han har en säng, skrivbord, laptop, gammal soffa, gammalt soffbord, teve och ett gammalt köksbord + gardiner. Hans chef som hjälpt honom med möblerna jobbar visst på Myrorna, det märks... I köksskåpet har han bara fyra glas och fyra tallrikar. Inget mer.

Han dukar bort tårtan och börjar ställa fram middagen på bordet. Jag hjälper till för att slippa sitta som ett fån och bara bli uppassad.
Ingen gaffel fick jag. Endast kniv och sked på en bit vikt hushållspapper.

Han har kokat ris samt kycklinggryta och till det lite grönsaker. Kycklinggrytan såg god ut men smakade ingenting. Det var inte mycket kött i den heller, tre ben i lite tomatsås. Knappt något kött alls på benen, det hade släppt helt från dem och sen avdunstat kanske..vad vet jag?
Så jag åt mest grönsaker och ris.
En burk med en halvliter starköl fick jag också!

Jag passar iaf fall på att fråga allt jag undrar. Här har jag en person från ett land jag inte vet någonting om, har massor av frågor på lager!
Först frågar jag varför han brukar ha dörren öppen. Han säger att han vill vädra och frågar sen om det är förbjudet, för sånt vet inte han, Sveriges lagar mm... "Haha, nej det tror jag inte" svarar jag.

Han berättar sen om att han flydde från kriget i Nepal som började för tio år sen när de försökte störta kungen och förra året blev det fred när de lyckades störta honom. Dock är det fortfarande oroligheter där eftersom det varit krig så länge har folket fått det dåligt och nu kidnappas det barn som är på väg till skolan varje dag... till exempel... Så trots att kriget är slut är det inte lugnt där.
Hans pappa dog i kriget när Himal var 15 och då hittade hans mamma en ny karl och Himal flyttade. Reste runt i Europa och kom tillslut till Solna i Stockholm där han bodde i tre månader innan han flyttade till Umeå.
Han har ingen kontakt med sin mamma, det finns inte telefon och internet där. Skickar man brev kommer de inte fram eftersom någon letar igenom dem efter pengar och sen slänger brevet.

Tänk vad bra man har det ändå!

Sen säger han att han inte känner så många här i Sverige. De han läser svenska med kommer i huvudsak från Afghanistan och eftersom de pratar ett annat språk så umgås de med varandra och Himal hamnar utanför. Han kände en svensk tjej, som han kallade för sin svenska syster. Hon hade precis fått barn som han hade ett inramat fotografi på. Annars verkade han ganska ensam...

Nu ville han umgås med mig på helgen eller så, när han inte hade något att göra, för på veckan gick han ju i skolan men han hade tråkigt på helgen. Jag svarade väl inte direkt på hans förfrågan.
När jag varit där en och en halv timma sa jag att jag skulle gå tillbaka till mig. Han ville först ha mitt nummer... så jag ger honom det. Han skriver fel siffra på ett ställe och jag ser det men tänker först inte säga något... sen provringer han och det fungerade inte.. så då rättade jag till det... 
Han ser oerhört glad ut när han tackar för sällskapet och ger mig en kram.
Notera att jag är väldigt mycket längre än honom, så hade jag inte skyndat mig att böja mig ner hade han nog kramats med mina boobies.
Jag skyndar mig de två metrarna in till mig.

Samtidigt som jag tyckte väldigt synd om honom så kändes det bara jobbigt och konstigt om jag skulle behöva umgås med honom... det skulle kännas falskt, fast jag vill vara snäll mot honom...

Jag fick sms av honom när jag var borta en kväll och han frågade om jag var på mitt rum?
Nej, jag är hos en kompis svarade jag. (som tur var!!)
Ok, have fun.

Nån vecka senare fick jag sms igen. Klockan var efter elva en torsdagskväll och jag satt och räknade matte. Han skrev:
"Hello my frend, sover du? Var på fest och drack mycket. Känner ensam."
Fick en fruktansvärd obehagskänsla, släkte lyset och gick och la mig. Struntade i att svara. Jag vill inte umgås med honom och speciellt inte halv tolv på kvällen när han är full och känner sig ensam...
Hade precis innan det stått och diskat i nattlinne så såg han det när han kom hem eller?
Äntligen kunde jag ignorera honom utan att känna dåligt samvete! Nu kände jag mig bara äcklad istället. Ingen bra känsla det heller.

Han har tidigare sagt när jag mötte honom på busshållplatsen att han brukar kolla genom fönstret om jag är hemma...

Det känns aningen för intimt när grannen vill ha kontakt. Jag har tyckt att det har varit jättejobbigt i flera månader och varit rädd för att möta honom i trapphuset om han vill hitta på något! Har känt mig begränsad i min egen lägenhet. Samtidigt som jag skäms för att jag är så egoistisk.

I söndags morse vaknade jag av att det ringde på dörren. Yrvaken kikar jag i titthålet och där står Himal. Jag öppnar inte eftersom jag bara har nattlinnet på mig och struntar samtidigt i om han vet att jag är hemma eller inte. Någon timma senare när jag sitter och pluggar lever det om ute i trapphuset. Jag använder mig igen av mitt titthål och ser att de bär ut möbler från Himlas lägenhet.
Han verkar inte alls så ensam, det var många som hjälpte honom flytta och kvällen innan hade han en liten fest med ett gäng invandrare i hans ålder. Så varför har jag ens kännt att jag borde umgås med honom!?!!

Han ringde antagligen på för att säga hejdå. Jag kände inget behov av att ens gå ut och säga något eftersom han gett mig så mycket obehgaskänslor... så jag fortsatte plugga.
Jag fick hans dörrmatta i avskedspresent verkar det som, han lämnade den utanför min dörr.
Det står BORTA BRA MEN HEMMA BÄST på den. "Hihihihihihihi, åh, vad töntigt" som min mamma uttryckte det, haha :P Jag har lagt tillbaka den utanför hans dörr, så får väl kvartersvärden ta hand om den för jag vill inte ha den!

Jag kan inte med ord beskriva hur bra det känns att han flyttade. Jag kände själv att om det här fortsatte så flyttar jag helst bara för att slippa känna mig obekväm i mitt eget hem.
Nu flyttade han av någon anledning och det känns så FRUKTANSVÄRT BRA!!!

Jag är så lättad! :)