Min Idol
Jag var ju på besök på Rygg & Ledkliniken i Torsdags och det var ju något jag borde ha gjort för lääänge sen. När jag jobbat på Äpplet och burit mkt och så, har min nacke blivit väldigt stel och några kotor mellan axlarna.
Väldigt VÄLDIGT STEL sa min naprapat Michael, som för övrigt är min nuvarande idol.
Han höll på ett tag med allt vad man gör när man är bäst i världen på att fixa till kotor och det gjorde lite ont men det var så fruktansvärt skönt! Det är ändå bra att man själv kan kontrollera när det knakar och inte, för slappnar man inte av så kan han inte knäcka till, det är som en trygghet.
Jag har ju gått och varit nervös inför det där mötet ända sen jag bokade tiden men när jag gick därifrån så var det som att en helt ny värld hade öppnat sig. Jag märkte också att jag kunde vrida på huvudet igen!
Det var ju drygt två år sen jag var där sist också så hade glömt om det gjorde ont eller inte. Sen när jag satt i väntrummet och läste en tidning samtidigt som jag lyssnade på en tjej som gång på gång skrek AJ AJ AJ inifrån hans rum så blev det inte mindre nervöst... Jag kunde inte koncentrera mig på vad jag läste heller, fick läsa om meningarna om och om igen för att det enda jag hörde var AJ AJ AJ... men direkt när vi hälsade så blev jag som trygg av honom på något sätt. Han kan sitt jobb den mannen! Synd att han är gift.
Jag kommer ihåg att när jag först gick dit med mamma, när jag hade ryggskott i nian, så tyckte både jag och hon att han var sååå snygg och trevlig! Nu är han några år äldre men det är en riktig karl det där.
Dock är det inte direkt billigt att gå dit. 480 kr för en halvtimma. Jag har tid där på onsdag också och helt plötsligt har det kostat 1000 spänn. Fast på ett sätt känns det faktiskt som en investering, i hälsan.
...och det där lät som en klyscha...
Fast det känns verkligen att det hänt något när man är klar. Han höll på en kvart den här gången och sen dess har jag varit öm av träningsvärk. Det blir så när han lossat en kota eftersom jag tidigare inte kunde röra mig lika mkt som nu. Helt plötsligt använde jag muskler som jag inte kommit åt på ett bra tag. Sen var jag öm av allt tryckande också. Känns lite som ett blåmärke i nacken när man tar där nu.
___
I morgon ska jag vara på sjukhuset kl 8 för att följa Simon på röntgen. Ingen sovmorgon där inte.
Jag tycker ju om att ha sovmorgon!!!
Sen är det kurs på kvällen på Äpplet om ansvarsfull alkoholservering. Hoppas det blir intressant. Ska iaf bli intressant att se vad de ska prata om eftersom det är tre tillfällen vi ska ha det!
Den som lever får se!
Väldigt VÄLDIGT STEL sa min naprapat Michael, som för övrigt är min nuvarande idol.
Han höll på ett tag med allt vad man gör när man är bäst i världen på att fixa till kotor och det gjorde lite ont men det var så fruktansvärt skönt! Det är ändå bra att man själv kan kontrollera när det knakar och inte, för slappnar man inte av så kan han inte knäcka till, det är som en trygghet.
Jag har ju gått och varit nervös inför det där mötet ända sen jag bokade tiden men när jag gick därifrån så var det som att en helt ny värld hade öppnat sig. Jag märkte också att jag kunde vrida på huvudet igen!
Det var ju drygt två år sen jag var där sist också så hade glömt om det gjorde ont eller inte. Sen när jag satt i väntrummet och läste en tidning samtidigt som jag lyssnade på en tjej som gång på gång skrek AJ AJ AJ inifrån hans rum så blev det inte mindre nervöst... Jag kunde inte koncentrera mig på vad jag läste heller, fick läsa om meningarna om och om igen för att det enda jag hörde var AJ AJ AJ... men direkt när vi hälsade så blev jag som trygg av honom på något sätt. Han kan sitt jobb den mannen! Synd att han är gift.
Jag kommer ihåg att när jag först gick dit med mamma, när jag hade ryggskott i nian, så tyckte både jag och hon att han var sååå snygg och trevlig! Nu är han några år äldre men det är en riktig karl det där.
Dock är det inte direkt billigt att gå dit. 480 kr för en halvtimma. Jag har tid där på onsdag också och helt plötsligt har det kostat 1000 spänn. Fast på ett sätt känns det faktiskt som en investering, i hälsan.
...och det där lät som en klyscha...
Fast det känns verkligen att det hänt något när man är klar. Han höll på en kvart den här gången och sen dess har jag varit öm av träningsvärk. Det blir så när han lossat en kota eftersom jag tidigare inte kunde röra mig lika mkt som nu. Helt plötsligt använde jag muskler som jag inte kommit åt på ett bra tag. Sen var jag öm av allt tryckande också. Känns lite som ett blåmärke i nacken när man tar där nu.
___
I morgon ska jag vara på sjukhuset kl 8 för att följa Simon på röntgen. Ingen sovmorgon där inte.
Jag tycker ju om att ha sovmorgon!!!
Sen är det kurs på kvällen på Äpplet om ansvarsfull alkoholservering. Hoppas det blir intressant. Ska iaf bli intressant att se vad de ska prata om eftersom det är tre tillfällen vi ska ha det!
Den som lever får se!
Kommentarer
Trackback
